Att gå i sin fars penseldrag

Ove och Tobias Smott är båda servicemålare på Schööns Måleri och dessutom far och son. Som familjeföretag tycker vi det är extra roligt när två generationer väljer samma yrke och nu när pappa Ove efter lång och trogen tjänst med penseln i handen pensionerar sig, är det ett bra tillfälle att sätta sig ner med de båda. Hur hamnade egentligen Sundsvallsbon Ove i Skåne och hur kom det sig att Tobias som först inte tänkte bli målare blev det ändå?

FRÅN SUNDSVALL TILL MALMÖ

Oves målarkarriär börjar i Sundsvall där han sökte in på målerilinjen på gymnasiet men först inte kom in utan hamnade på reservlistan. Men rätt som det var hade någon hoppat av och Ove fick påbörja sin utbildning till att bli målare. Efter studenten gjorde Ove lumpen, jobbade som målare i två år i Sundsvall och tog sedan det drastiska beslutet att flytta ner till Skåne.

– På vintern fanns det inget jobb där uppe. Vi var permitterade från början eller mitten av december till februari för det mesta. Väggar och fönster var för kalla så det gick helt enkelt inte att måla så mycket inomhus. Här i Skåne hade vi inte det problemet.

När Ove hade flyttat ner i början av 80-talet öppnade han telefonkatalogen och slog efter måleriföretag där han kunde söka arbete. Ett av de första företagen han fick syn på var Alfred Nilssons Måleri som senare skulle förvärvas av Schööns Måleri år 2000. Ove slog numret i telefonkatalogen, presenterade sig och fick anställning.

Som servicemålare blir det många rundor till färgbutiken för att hämta ut material till olika uppdrag där inget är det andra likt.

HUR TOBIAS TILL SLUT BLEV MÅLARE

Oves son Tobias resa till att bli målare har inte varit helt självklar fastän pappa varit i yrket hela livet. När Tobias skulle välja inriktning till gymnasiet blev det först hotell och restaurang, men det visade sig snabbt att det inte var rätt väg för honom.

– Det var inte alls som jag hade tänkt mig, överhuvudtaget! Så jag hoppade av och sökte in till byggprogrammet som skulle starta hösten efter istället. Andra året valde jag måleriet som inriktning eftersom pappa var målare. Jag tänkte att det gav mig goda chanser till jobb.

Tobias gjorde sin lärlingsutbildning på Alfred Nilssons Måleri där han gick med Ove första året och sedan med andra målare på företaget. Tobias understryker att målare arbetar väldigt olika och att det var givande att se hur andra gjorde efter att ha arbetat med pappa Ove ett tag.

2008 fick Ove erbjudande om att gå över till servicemåleriet och åtta år senare fick Tobias samma fråga. Vi behövde någon som tog ansvar för lägenhetsrenoveringarna i Åstorp som rullade in på löpande band från vårt ramavtal där och Tobias var rätt man för jobbet.

– Jag kommer ihåg när Håkan (projektledare) ringde och berättade att jag skulle få servicebil, det var ett jätteroligt steg. Än idag är jag kvar i Åstorp och målar, jag kommer aldrig därifrån!

VI BLICKAR BAKÅT OCH FRAMÅT

Vi frågar båda vad som är speciellt med att vara målare och vad som fått de båda att stanna i yrket under alla dessa år. Tobias är snabb på att svara att det handlar om att se slutresultatet när allt i en lägenhet är klart. Ove instämmer och fyller på med att han uppskattar variationen i arbetet, speciellt som servicemålare.

– Man får göra allt som servicemålare. Inte alls samma som på nyproduktion där man springer och gör samma sak om och om igen.

Idag, den sista september, har Ove sin sista arbetsdag hos oss innan han går i pension. En mycket välförtjänt pension, som Tobias säger. Självklart är vi nyfikna på vad Ove kommer sakna när han parkerar servicebilen och lämnar penseln på hyllan och vi får ett mycket rakt svar:

– Jag kommer sakna målningen. Men bilkörningen, den ska bli skön att slippa!